Bakteriell vaginos

Om du har illaluktande flytningar från underlivet är det troligt att de beror på bakteriell vaginos. Detta drabbar i första hand kvinnor i fertil ålder och är tillsammans med svamp den vanligaste orsaken till att det blir inflammation i vulvan och slidan. Det räknas inte som någon könssjukdom, utan beror på att det blivit obalans i underlivets bakteriebalans.

Hur vet jag om jag har bakteriell vaginos?

Det säkraste symtomet på att du blivit drabbad brukar vara att du får annorlunda flytningar som luktar rutten fisk. Flytningarna är i regel tunna, grå-gula och lite skummiga. Ibland kan du även få klåda och sveda runt slidmynningen, men det beror i så fall förmodligen på att du samtidigt har fått en svampinfektion. Symtomen kan komma och gå men brukar vara tydligast efter oskyddat sex eller mens, eftersom pH-värdet i slidan är högre då. Men så många som hälften av alla kvinnor som har bakteriell vaginos märker inte av några symptom överhuvudtaget.

Diagnos

Diagnosen ställs genom att en läkare eller barnmorska gör en gynekologisk undersökning , då de tittar på hur flytningen ser ut och luktar. Ofta tas även ett prov på flytningen med en bomullspinne. Provet används för att göra en mikroskopisk undersökning och ett så kallat snifftest. Läkaren kan också testa pH-värdet. Om pH är över 4,5 kan det tyda på bakteriell vaginos eller i vissa fall atrofisk kolpit, ett tillstånd som beror på östrogenbrist och drabbar kvinnor efter klimakteriet. Andra diagnoser som kan ge liknande symtom är bland annat klamydia och trikomonas.

Är bakteriell vaginos farligt?

Bakteriell vaginos är inte farligt men däremot kan bakterieobalansen öka risken för könssjukdomar. Det kan bero på att obalansen gör miljön i slidan mer basisk och då försämras kroppens naturliga försvar mot sjukdomar. I samband med att du sätter in en spiral eller gör abort kan bakteriell vaginos också öka risken för att få en infektion som sedan kan sprida sig till livmodern eller äggstockarna. Om du är gravid kan en bakteriell vaginos i sällsynta fall leda till missfall eller för tidig födsel. Därför är det viktigt att du berättar för din läkare eller barnmorska om du misstänker att du har drabbats och är gravid, ska göra abort eller sätta in en spiral.

Hur behandlar jag?

Självbehandling.

Om du inte har några besvär behöver du inte behandla, eftersom symtomen ofta går över helt utan behandling. En del kvinnor upplever att naturläkemedel med mjölksyrebakterier, till exempel vagitorier eller särskilda tamponger kan hjälpa mot lukten, men det finns inga bevis på att de är effektiva.

Söka vård.

Om du har besvär av illaluktande flytningar som inte går över bör du kontakta vården. Läkare brukar behandla bakteriell vaginos med antiseptika eller antibiotika, det vill säga läkemedel som antingen hämmar eller dödar bakterierna i slidan. De kan ges som kräm eller i form av vagitorier som förs in i slidan. De finns också i tablettform. Om du får tillbaka symtomen direkt efter behandlingen behöver du bli undersökt igen, särskilt om din partner också har besvär. Det kan nämligen vara tecken på att flytningarna beror på något annat.

Vad är bakteriell vaginos och vad beror det på?

Bakteriell vaginos uppstår när det blir obalans mellan bland de bakterier som normalt lever i slidan. I slidan finns bland annat mjölksyrebakterier (lactobaciller) som gör miljön sur för att skydda mot infektioner. Men ibland trängs mjölksyrebakterierna bort av andra bakterier, så kallade anaerober, som bildar ämnen som kallas aminer. Aminer luktar illa, vilket förklarar den ändrade doften på flytningen. Forskarna vet inte riktigt varför vissa kvinnor blir drabbade och andra inte men risken är högre precis efter mens och oskyddat sex, eftersom miljön i slidan är mer basisk då. Det är också vanligare hos kvinnor som har spiral.

Går det att förebygga bakteriell vaginos?

Eftersom bakteriell vaginos beror på obalans i bakteriefloran och orsaken är oklar kan det vara svårt att förebygga. Däremot vet man att risken för bakteriell vaginos ökar om du byter sexpartner ofta, så använd kondom om du har en ny sexpartner eller om du ofta får besvär efter sex.